Jimmy;"Då väcker du mig klockan fyra".
Jag;"Jaha, varför det?"
Jimmy;"Jo, men då är det nog dax att åka in"
Jag;"Tyvärr, så är det inte dax än"
Jimmy;"Jo"
Jag;"Men jag puttar ju alltid i dig klockan fyra, för då är jag vaken och du passar på att snarka"
Jimmy; "Hmpf! Men du då!? Du snarkar ju så hela huset skakar och så låter det störande ur din mun. Och så är det jobbigt då du ligger och andas på mig!"
Jag;"Jag VET att jag snarkar högt, eftersom att jag alltsom oftast vaknar själv av det. Jag vaknar även av mina konstiga ljud, men det här med andningen är liksom svårt att göra nåt åt."
Jimmy; "Ja, men det är jobbigt iallafall"
Vid det här laget så skrattar jag så mycket, så jag vet knappt om jag ska föda eller helt enkelt bara kissa på mig. Jag gör dock inget av det.
Sen tog jag upp skillnaden mellan våra sätt att be varann om att sluta snarka.
Jag knuffar, bultar och ibland slår jag honom. Men Jimmy vaknar aldrig, utan han bara liksom flyttar på sig och så upphör snarkadet.
Jimmy däremot han knuffar i mig och säger med hög och snabb röst "JENNY" och varje gång vaknar jag, livrädd! För man skulle kunna tro att det brinner. Men så är alltså inte fallet, det är bara jag som drar några stockar. =)
Inatt sov jag faktiskt hela natten (kors i taket!) förutom alla miljoners kisspauser. Men vid sju tiden då Jimmy passade på att starta motorsågen och jag knuffade till honom, så var det en ivrig man som yrvaket sa; "va är det??"
Han hade nog hoppats att jag skulle säga att det va dax, istället för sluta snarka.... ;)
Så inatt ska jag försöka att inte snarka, inte göra konstiga ljud och inte andas så mycket. Däremot ska jag fortsätta med min nya företeelse, nämligen att dregla.
Kan inte direkt säga att jag känner igen mig själv längre, men jag skyller allt på bebis i magen! ;)
Kramelikram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar