1000 kg lättare. Och gladare.

Ringde barnmorskan imorse.
Jag berättade för henne hur jag mår, hur orolig jag är och hur fel allt kändes sist.
Och hon tog åt sig. Hon blev väldigt ångerfull och sa att hon hade gjort ett dåligt jobb som bm.
Och nu ville hon se till att allt rättades till.
Jag bad om att få komma och få lyssna på hjärtat, men hon tyckte inte det var en bra idé, eftersom då måste jag vänta två veckor till för att kunna höra nåt. Och för mig, just nu, är två veckor en evighet.
Så hon bestämde att jag ska komma nästa vecka och göra ett vaginalt ultraljud, så att jag kan slappna av och faktiskt tycka att det är kul att vara gravid.
Så det känns otroligt skönt.
Dels att få se hur bebisen mår och dels för att hon verkligen tog åt sig.
Hon kommer garanterat aldrig gå på så mot nån annan som hon gick på mot mig. Aldrig.
Och det känns ju bra.
Inget ont som inte har nåt gått med sig.

Nu: sova.

Kramelikram
- Posted using BlogPress from my iPhone

Graviditet nr 2.

(Eller om vi ska va petnoga, nr4)

Jag mår bättre än med Elis. Med honom kräktes jag i nio månader.
Denna gång hoppar jag över kräkningarna, men har konstant en diffus illamående känsla. Käkar ett halvt åksjuke piller om dan för att dämpa det lite. Illamåendet alltså.
Veckorna går fort på ett långsamt sätt.
Tyvärr så hade jag ett mindre trevligt besök hos barnmorskan, så en ständigt molande oro finns i bakhuvudet. Hela tiden.
Anledningen till oron är mitt satansjävlaskit BMI. Och som ni vet fullkomligt hatar jag allt vad BMI handlar om.
Men nu är det som det är och mitt BMI är FETTMA!
(att jag faktiskt gått ner 10kg spelar ingen jävla roll).
Så är man fet och gravid,som jag då är, så;
1) Riskerar barnet att dö i magen
2) Man kan drabbas av diabetes, struma och fan och hans moster.
3) Jag får bara gå upp 6kg under hela graviditeten.
Sen var det en massa jävla punkter till, men det var liksom dom tre som fastnade.
Framförallt nr 1.
"Barnet riskerar att dö i magen"

Har lite svårt att släppa just den.

Ironiskt nog tyckte BM att det var bra att jag hade inställningen att allt kommer att gå bra.
Ja, det va alltså innan BMI uträkningen.

Så nu bara väntar jag på att det ska bli v20 (då man är fet får man inte göra tidigare, pga av att det är svårt att se barnet på feta personer) och att ett ultraljud ska göras. Och att vi får se att barnet lever och mår bra.

Har inte bestämt än om jag ska byta BM. Har tänkt gå dit nästa gång och berätta hur jag blev påverkad när jag var där sist.

Så då vet ni.

En stor varm FET kram.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Höst. På riktigt.

Eftersom termometern visade hela minus tre grader imorse, kändes det som att det var dax att ställa in ute möblerna och göra höst. På riktigt.
Så nu kan det få komma snö och bli jul, så att våren och bebisen kan komma.
<3


<3

Kramelikram


- Posted using BlogPress from my iPhone

Imorgon är det dax att sätta sprätt på lönen!

Jag menar såklart att det är dax att sprätta upp lönekuväret och gå till Åhléns och inhandla dessa ljuslyktor:



Sen blir det att spara. Typ. Ska bara kanske köpa den dyraste väskan, i mitt liv, först.
Men SEN ska jag spara. Jag måste spara ihop till en soffa.
Klarar inte en vinter med vår soffa till. Eftersom det är skinn blir den så in i Norden kall att sitta på. Ogillas!

Nu. Sova.
God natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Länge sen sist.

Och mycket har hänt.

Vi spenderade några lata, varma dagar i Turkiet, där Elis badade som aldrig förr.






Vi kom hem och gjorde höst ute.






Sen väntade vi och väntade vi på att mormor och morfar skulle komma. Och tillslut kom dom!
Och renoveringen kunde börja!:)






Och vi blev väldigt nöjda av slutresultatet!!



Vi tog också tag i det ständigt dåliga samvetet:






Men mest har vi nog myst.



Elis passade på att få vattkoppor under vår lediga vecka och det känns så skönt att få göra bort det!




Sen så har det väl inte hänt så mycket.

Jo! Vi ska bli fyra i familjen!<3!!

Kramelikram

- Posted using BlogPress from my iPhone