Överkörd.

Japp. Har blivit det. Överkörd av en jobbar kompis. Och aj, det gjorde ont....eller...ont o ont!? Blev mest JÄVLIGT besviken! Inte riktigt vad som behövs just nu, eftersom att det är nog infekterat som det är på jobbet, eftersom vi sagt upp folk. Vissa har ifrågasatt hurvida vi behöver va tre VMare eller ej. Och ja, nu är det så och det kommer "uppifrån" att det ska va så.
(sen kan man ju ifrågasätta om hurvida många förvirrade tanter vi behöver...)
Förlåt, men det kan aldrig va riktigt lugnt på detta jobb, utan det ska alltid va nåt. Alltid. Och det är skit jobbigt. Har aldrig jobbat på ett ställe som det har tjafsats så mycket på som detta ställe. Och det är helt sjukt!
Ser dock framemot att jobba imorgon...är lite nyfiken på om det känns några vibbar;) Tro mig, på våran butik märks det på en gång!!
Haha, kan inget annat än att skratta. För det är ju faktiskt helt sinnessjukt detta. Och det är alltid samma människa/or/ som inte är nöjd/a/. Och det accepteras varje gång.
Det suras ett tag, sen så är allt frid o fröjd och sen PANG! Kniven i ryggen på nån. (och nån är självklart nån i ansvarsgruppen)
Nog pratat om detta.

Efter att jag kommit hem från stan (där jag köpt pärmar och skor) så surfade jag runt lite på nätet. Hamnade bl.a på "att bli gravid" sida. Och ja...fan...känns som om det aldrig kommer att ske. Snart 30 och det går bara utför....blir bara svårare och svårare... Och jag kan inte låta bli att bli irriterad på dessa 20-åriga små snärtor som får panik över att dom aldrig blir med barn, hamnade i nåt forum. Säger bara; kom igen om tio år...DÅ kan ni börja känna pressen. Har aldrig riktigt brytt mig om det förut, men nu...är det andra bullar...

Nähä, ska ta tag i disken och fixa lite här hemma.
Kramelikram