Syskon.

Det känns som om mitt ena ben är ett par centimeter kortare än det andra, vilket gör att jag har så förbaskat ont i ryggen. På natten kan jag inte ligga på ena sidan om jag inte bullar upp med täcket som stöd, påminner mig om graviditeten...
Om jag skulle sätta en diagnos på åkomman, tror jag att det skulle kunna heta "små barns höft". Eftersom att smärtan sitter på vänster sida och tänka sig...jag bär Lill-Knas på den sidan.
Tror att det skulle va skönt att ligga i en sträckbänk, eller åtminstonde besöka en naprapat.
Får väl ta tag i det.

Igår kväll träffade jag grannfrun.
Hon klappade mig på magen och frågade om det var dax för ett syskon till Elis.

Hmpf!

Det är det inte.

Nä, denna kropp byggdes av godis, ballerinakex och en jädra skön soffa.
Inser att man inte kan skylla på graviditeten hur länge som helst....

Men. Nu är det dax för nya äventyr. Med start i morgon!

Vi åker utomlands snart. Eller snart å snart. I början av Oktober.
Vill just nu helst inte åka. Känns så där alldeles för pirrigt att åka med Elis.
Att allt ska funka och så.
Och jo, det stör min nattsömn. Just nu iallafall.

Apropå den där Elis. Han är minsann full i bus.
När han gör nåt han inte får och man säger åt honom med det klassiska "aja baja" eller helt enkelt nej.
Då tittar han på en och börjar skratta. Och jag anar nästan ett hånskratt.
Hans nya sysselsättning är att köra med gåstolen till vardagsrumms fönstret. Ta tag i gardinen och dra den över stången.
Jätte kul tycker han.
Vilket han är helt ensam om.