Akuten.

I går kväll vid 23 tiden var det dax för oss att gå och sova. Elis hade redan sovit några timmar, men jag skulle byta blöja på honom innan vi gick upp. Och då han låg där på skötbordet så började han helt plötsligt "hosta" slem. Det kom hur mycket som helst ur både näsa och mun. Och det otäcka kom då han tappade andan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, men jag skakade honom lite och ja...jag vet inte allt vad jag gjorde, men så började han andas igen-panik artat, men han andades iallafall.
Paniken som lill-gubben hade i sina ögon då han inte kunde andas, det är fanimej det värsta jag sett! Slemmet bara fortsatte komma. Jimmy ringde sjukvårdsupplysningen, som sa att det kunde bli så vid en förkylning, vi har dock inte upplevt Elis som förkyld...
Eftersom att han fortsatte slemma och hade svårt att andas tog vi ändå beslutet att åka till akuten.
Och där fick vi träffa den största idiot jag någonsin har stött på. Idioten var barnläkaren.
Vi fick komma in i ett rum där sköterskan tog tempen och nåt annat test. Och så fick vi vänta drygt en timma på Idioten.
Och när han då han kom så skulle han ta uppgifter om själva händelsen, men det kändes som att han bara lyssnade med ena örat, om ens det! Sen började han dissa sjukvårdsupplysningen och dess inkompetenta personal. Jo, han sa så.
Och sen ifrågasatte han varför föräldrar åker in till akuten. (förmodligen för att det är kul att ha ett sjukt barn och att spendera tid på akuten är ju en höjdare....) Där sitter alltså vi, första gångs föräldrar, med en grabb på sex veckor (som nu sover och är nöjd) som för en stund sedan tappade andan för några sekunder och inte alls mådde så bra. Och vi liksom bara trycks ner i skorna, och jo, jag skämdes för en stund över att vi ens åkt in. Han undersökte iallafall Elis, som bara var lite röd i halsen och i ögonen. Annars var allt helt normalt. Han valde också att berätta för oss om att det finns en sjukdom som gör att man inte kan ta hand om sitt slem själv och då behöver hjälp. VARFÖR han berättade detta för oss i natt, har jag ingen aning om. Med tanke på att allt såg bra ut med Elis.
Som sagt så skämdes jag för en stund över att vi åkt in, men jag ångrade mig snabbt. För vi var oroliga över vårt barn, och om nu denna Idiot tyckte att vi störde honom, så synd för han, men det är ju han som valt läkaryrket.
Och det kan jag inte heller fatta. Att han just valde att bli barnläkare. För som barnläkare måste man ju ändå inse att man måste ha ett visst tålamod då det gäller både bångstyriga barn och oroliga föräldrar. Eller har jag fel!?
Jag kan lova er att jag svor åt denna Idiot, då vi kom hem i natt. Jag sa nog alla fula ord jag kan, men duktig som jag är väljer jag den milda varianten här.
Jag ställer mig dock frågan;
Om man nu bestämmer sig för att bli läkare, lägger en massa pengar på en fler årig utbildning. Kan man då inte lägga lite jävla krut på att lära sig bättre svenska då?
Jag bara undrar.

Idag mår iallafall Elis bra verkar det som. Lite mer på spänn är man ju, men det är ju inte så konstigt!
Nu är det lunch som gäller och sedan en promenad i vårsolen.

Kramelikram