ELIS. Fribajsar´n

Jaha, så har man varit mamma i snart en vecka då. Underbart! Vissa dagar önskar man dock att det fanns en bruksanvisning till just vår modell, men nu gör det ju inte det....så sakta men säkert lär vi känna varann.

Onsdag natt för en vecka sedan ringde jag till förlossningen. Fick dock inte komma in, eftersom att alla värkar inte gjorde fruktansvärt ont...Men två timmar senare, kl.04.00 var jag så välkommen, för då gjorde verkligen ALLA värkar FRUKTANSVÄRT ont. Väl inne på förlossningen så visade det sig att jag var öppen 6 cm, så det var bara att ta på sig vita rocken. Började med lustgas, som jag tyvärr inte tyckte hjälpte ett dugg, förutom att den va skön att hålla i. Så här i efterhand önskar jag att jag gett den mer tid och att barnmorskan som jobbade den natten även hade gjort det...Iallafall så hade det nog inte gått mer än en timma, sen jag kom in, förrän narkosläkaren kom och satte ryggbedövningen på mig. Och då det började värka så va det verkligen ett halleluja moment! För gud så skönt, allt ont var som bortblåst! Men sen vid sju tiden, då det va skift byte på förlossningen, började det hända saker och vad jag kommer ihåg så var där en massa personal inne hos mig. Vattnet hade då gått och det skulle bytas i sängen och på mig, då mitt blodtryck sjönk till 60/30, jag var på väg att svimma och allt jag ville va att sova och knappt vakna och Elis hjärtljud va inte heller nå vidare....Men tack vare en UNDERBAR barnmorska och undersköterskor (är sååå glad att det blev skiftbyte, för varken jag eller Jimmy kände några bra vibbar från hon på natten) så ordnade det till sig!! Ja, min kropp skulle hamna i chock först bara, sen va det mest damatiska över! Tyvärr, så gick alla mina krafter åt till allt annat skit som hände, så då lill-gubben skulle ut orkade jag inte längre och sugklockan kom fram. Och tjoff! Så låg han på mitt bröst! En underbar, men konstig känsla! Man vill bara va nära, nära, men samtidigt är man så trött så man knappt orkar hålla. Tyckte också att det tog en evighet innan vi fick se om det va en flicka eller pojke. =)
Trots allt skit som hände under förlossningen, tyckte vi att det gick kanon bra. Och Jimmy var bäst! Och jag är helt övertygad om att förlossningen hade sett annorlunda ut, om jag hade haft denna barnmorska från början. Jag tror inte att den hade blivit lika dramatisk, och förmodligen hade aldrig ryggbedövningen används...
Jag kommer då inte att använda den nästa gång!

Väl hemma så är inget sig likt! Man får ju INGENTING gjort. En helt ovan känsla för mig! Idag tror jag dock att jag kan få nåt gjort, det känns som så iallafall. Har som mål att vika tvätt och plocka ur diskmaskinen.
Men först ska jag ta hand om fribajsar´n, som vi kallar honom, eftersom vår käre son har en förmåga att oftast basja, då blöjan är borttagen....Tack för det.. ;)

Måste kila nu. Plikten kallar! =)

Kramelikram