Jag var helt inställd på att jag inte skulle klara av att läsa boken om Arboga morden.
Att jag skulle gråta mängder och bli helt förstörd.
Men, den är skriven på ett sånt fint och bra sätt.
Och jo, det klumpas sig i halsen, tårarna trycker på och det värker i hjärtat, men det känns bra att läsa den. Att fått lära känna lille Max och lilla Saga. Att få beundra deras familj, framför allt deras mamma som orkar leva vidare.
En recensent skrev;
"Trots att sorgen är ständigt närvarande är det ändå kärleken som går segrande ur striden."
Jag säger bara; läs den!
Kramelikram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar