Tjugonio points...

öh...förlåt....PRO points får jag äta per dag. Och 49 extra, om jag vill, per vecka.
Japp. I onsdags kväll va jag alltså på inskrivning på Viktväktarna.
Och sicken tur att jag bestämde mig för att gå på möte just den dagen, för då var det nämligen rea på vikt minskning!
Tjohoo!!=)
På mötet pratade vi om det nya points programmet och om grönsaker.

Och så fick vi ju förmånen att lyssna på alla gnäll kärringar. Underbart.

" Ja, det va ju mycket bättre förr. Nu måste man ju lära om sig allt."
"Ja, dom ska då bara tjäna pengar"
"Den här lokalen va då inge bra, alldeles för liten om det kommer 80 pers. på ett möte"
"Ja, jag kan då minsann gå ner i vikt utan Viktväktarna"

Men för helvete och gör det då!
Jag hade fasiken inte betalat 350 spänn i månaden om jag "minsann kunde gå ner i vikt utan VV"
Och ja, är det så jävla farligt att lära sig nåt nytt!????! Och kommer det nu 80 pers. på ett möte, så är det väl jätte bra. För då är ju det 80 pers. som vill ändra om sin kost och minska i vikt och förmodligen må lite bättre.
Och vaddå? Skulle det va gratis?
Ja, kanske för gnälliga kärringar, så att vi andra kan få lugn och ro.
GAHHHHH!

Jag är iallafall jätte peppad. I torsdags satt jag och gjorde en veckas matlista.
Och varför har jag inte gjort det förut??
Det underlättar ju massor i mitt stressiga mammlediga liv... ;)

Hursomhelst så ska man ju egentligen sätta ett mål. Ett slut mål.
Men....det kommer jag inte att göra. Inte på papperet iallafall.
För jag vet hur jag är. Jag kommer bara att bli stressad över att se dom siffrorna.
Så jag kommer att göra som så att första målet är att gå ner 5% av min vikt och nästa mål är 10%. Och när jag kommit dit börjar jag om igen, med 5% av den vikten...osv...
Det känns på nåt sätt lättare.

Så mitt första mål är att gå ner 4,1. PEPP! =)

Hoppas alla haft en bra lördag!
Här har lilla bubben fått sig en ny mobil.
Och nej.
Jag pratar inte om Elis och om en mobil som man hänger ovanför skötbordet.
Nä. Det är minsann Jimmy som köpt sig en ny mobil.
Och tänk, det är som att se ett litet barn på julafton.

Själv så köpte jag mig en baddräkt.
Och ja, man kan väl säga att det är väl jag som är själva julskinkan då!